Snart är klockan 16.
Det innebär att snart är det dags för barnen att åka iväg, trist nog.
Så precis som alla andra söndagar så vill jag gärna att vi ska hitta på något, jag och Stig. Jag tror inte att det finns en enda söndag på de senaste 2 månaderna som vi faktiskt har gjort något jätteskoj eller något som vi verkligen har längtat efter. Vi lämnar dem, försöker komma på något att göra, som alltid slutar med att vi far och handlar, beger oss hemåt för kvällsmys i soffan.
Tro mig, det är helt underbart att mysa, men jag vill göra något annat.
Han är inte den som drar i bromsen, vi kommer bara inte på vad vi ska göra.

Vet ni vad det värsta är? Det var inte alls detta jag skulle skriva om, planen var någon helt annat men det har ju jag hunnit att glömma. Det var dessutom kul. Tyckte jag.