Rörelseschema

Här hemma har vi bestämt att vi vuxna ska slå in på den väg man ska vandra om man vill ned lite i vikt.
Sagt och gjort, så idag har jag och PandaAmanda varit på promenad. Eller ja, jag har vandrat och hon har mest sovit men det var helt okej för mig ändå.
Saken är den att när jag väl bestämmer mig för saker och ting så blir jag strikt på något sätt. Ska det göras, så ska det! Inga genvägar. Grejen är väl bara den att vi får se om detta håller i sig.

Ett sätt att förklara mig själv på när det kommer till detta med viktminskning är att jag är ungefär som mannen som pratar i eniro-reklamen:
”Nej men om man ska ta tag i det där nyårslöftet från milleniumskiftet om att gå ned i vikt. Hm, då ska vi se.. Gym. Undra om de semlor i caféet där?”

Det är så hemskt vad jag känner igen mig i det där. Så, det återstår att se om jag är någon hurtbulle.

Måndagsmorgon

Även om jag egentligen inte är något större fan av måndagar så känns det riktigt bra denna dag. Undrar om det har med solen att göra eller, att jag och Stig faktiskt tog en långpromenad igår? Hur som helst, promenaden var ljuvlig eller deilig på norsk.

Dagen har inga större planer, Amanda är bara på dagis i tre timmar så jag kan som inte ge mig ut på för stora äventyr. Men jag funderar dock på att gå till dagis och hämta henne. Det är så otroligt skönt ute ändå. Dessutom älskar hon att åka vagn och hennes mor skulle gott kunna behöva den motionen. Hon vägrar ändå att somna i vagnen för omvärlden är alldeles för intressant.

Nu ska jag vika undan en massa tvätt och sen får vi se om jag hittar på något annat.

Hockeytjejer

Här hemma är vi tre hockey-älskande tjejer. Eller i alla fall två, Amanda älskar väl inte hockey lika mycket som mig och Sunniva men det kommer. Jag tänkte att jag skulle visa så fint ansiktsuttryck hon har… Ja eller vi kanske ska kalla det krigsmin, snarare.

Foto: Stig Helgesen

Så här fina är flickorna i varsin mössa.

Foto: Stig Helgesen

Hem ljuva hem

Så var vår mini-mini-kärleksresa över. På gott och ont.
Stockholm var väldigt fint med sol och en himlans massa blåst. Hotellet var skönt och centralt. Men det bästa av allt, jag fick vara med Elin!
Det fanns naturligtvis vissa saker som jag hade kunnat klarat mig utan.
Som t ex, att inte behövt vakna av brandlarmet kl 03.30. Stackars Stig, jag knuffade i han och sa åt honom att stänga av det. Som att det var han som hade startat det ens. Sen visade jag verkligen min nivå av hur brydd jag var av att brandlarmet hade gått. Jag la mig nämligen ned igen och somnade om, medan larmet var igång!

Ja annars så var det väl inget utöver det ”normala” som skedde. Vi hade det mysigt och allmänt välmående.
Men skönast var det att få komma hem och få sova i sin egna säng och inte behöva kliva upp före den bara för att hinna få sig frukost.
Så nu sitter pensionärerna här och löser melodikrysset, som vi förövrigt klarade!
Nu ska jag ta min pensionnärsstämpel och titta på snön på taket och förmå den att komma ned av sig själv så vi slipper.

Stockholm

Men gissa så irriterande då!
Jag hade tänkt berätta något kul och roligt men jag har ju naturligtvis lyckats att glömma bort det helt. Men det kan också bero på att jag har haft tankar på annat håll. Mest då på Stockholm! Vi reser nämligen dit imorgon bitti.
Ja riktigt någon mini-kärleksresa är det väl inte. Vi åker mest för att Stig ska dit med sitt jobb och jag följer med och kan i samma veva hälsa på Elin. Vi kommer ju även ha tid att bara umgås på tur man hand, Stig och jag. Så ja, det blir väl mer som en mini-mini-kärleksresa. Spelar ingen roll, kommer bli gudomligt skönt att bryta vardagen.

NFN (norska för nybörjare)

Jag har suttit och funderat över alla de roliga orden som jag missförstod tidigare i början av mitt och Stigs förhållande, och nu när jag ska skriva ned dem så kommer jag knappt på några alls. Jaja, jag får väl ta dem som jag minns och fylla på allt eftersom helt enkelt.

I alla fall, ett av de orden som jag kommer ihåg är ordet rolig.
På svenska så vet vi ju vad det betyder, men på norsk så betyder det lugn eller ungefär stillsam.
En normal fråga från mig till Stig med ett normalt svar från han:
L: Hur har du haft det på jobb idag, har det varit stressigt?
S: Jodå det har varit bra idag, lugn och rolig.

Eller t ex detta ord. Cancer är cancer, samma på engelska. Men på norsk så heter det kreft.
Kanske egentligen inte så konstigt med tanke på att det engelska ordet cancer också betyder kräfta (på svenska). Men när jag hörde Stig säga det första gången så hann jag inte riktigt med att uppfatta vad han sa och jag misstog det som att han sa den personen hade kraft. Ni vet, styrka eller ork. Vilket inte alls passade in i den meningen.

Eller som den gången då jag läste en bok på norska som handlade om D-dagen. I boken så beskrevs en situation med några soldater. Vad de skulle göra kommer jag inte ihåg. I alla fall, mitt i allt så läser jag fire (ni vet, eld på eng). Konstigt tyckte jag, passade inte alls in i meningen. Varför skulle soldaterna elda på sina egna landsmän? Tills jag insåg att det betydde fyra. Inte fire.

Ja, eller som detta ord!
Ordet rar på svenska är ju ett riktigt fint ord. Gulligt och allt. Men på norska så betyder det inte riktigt samma sak.
På norska så betyder det nämligen, konstig eller märklig.

Nu orkar jag inte komma på fler ord just nu.

Grundkurs i norska?

Jag undrar om det är nu man får känna på efterverkningarna av att vara totalt ointresserad av datorer.
Jag hade tänkt lägga upp en bild på mig själv, som skulle vara bredvid infon om mig. Men, detta med att fixa och trixa är ju inte min melodi så kanske att jag helt enkelt får be Stig om det. Han håller nämligen på med sånt som inte jag har tålamod till, typ programering.

Ja då är det söndag idag, för oss så betyder det att alla de tre barnen åker idag och kommer först om en vecka igen. Förra veckan då vi skulle bli barnlediga så längtade jag så pass mycket att jag hade rent nedräkning. Dels för att vi hade inte varit barnlediga på ca 5 månader och dels för att det hade varit så himla mycket under hösten att jag kände verkligen att jag behövde få vara lite ledig. Men, efter en vecka som barnledig så har jag laddat upp igen och denna gång så känner jag verkligen inte alls som förra gången. Det ska bli tråkigt att de åker, de fyller som huset med liv och rörelse.

Igårkväll kom jag på en superbra idé! Stig kommer ju från Norge och i början hade vi en hel del missförstånd när vi pratade med varandra. Det som betyder en sak på svenska betyder inte alltid samma sak på norska. Så jag tänkte att jag skulle sätta mig ned och skriva upp en del ord som har gjort att vi har haft en del missförstånd.
Idag så förstår jag i princip alla ord på norska och jag har inga problem med att läsa det eller lyssna till någon som talar det. Det som är mitt problem nu för tiden är snarare tvärtom, jag fattar allt som sägs på norska men det är inte alla gånger som jag gör mig förstådd. Om jag pratar med någon som enbart pratar norska. Det upptäckte jag i somras då vi var uppe i Norge på besök. Stig manar på mig om att jag ska prata mer norska men jag är allt för feg för det. Eftersom att jag inte vill att det ska höras att jag egentligen talar svenska.
Aja, jag ska avrunda så att jag kan återkomma senare.

Luleå Hockey

Ja då var middagen intagen, jättespännande och kulinariskt. Spagetti och korvstroganoff.
Spelar ingen roll, barnen älskade det och åt så det nästan stod dem ur öronen.

Nu ska jag se Luleå Hockey och heja fram dem, eller skrika fram dem.
Plus en kopp kaffe och polly, ha en bra lördagkväll!

Utedag för familjen

Som jag har längtat efter dessa vinterdagar när solen skiner och det är bara någon minusgrad.

Så imorse då alla tre barnen hade fått på sig sina kläder och intagit frukost så bestämde vi oss för att vi skulle ut alla fem.
Bonusbarnen fick en madrass i julklapp av sin bonusmormor. (Låter lite tjorvigt, jag vet). Den madrassen har faktiskt inte varit använd fram tills idag, det beror nog mest på det kalla väder som har varit. Så ned med Amanda i barnvagnen och de andra två turades om att dra varandra på madrassen.
Det var så ljuvligt att få vara ute med dem alla tre och de var jätteduktiga på att dra varandra. Ingen som klagade eller visade sura miner. När vi sen kom hem så blev Amanda jättesur för hon ville visst också få åka madrass. Ja det var ju ingen som stoppade henne så det var bara att sätta sig med henne på madrassen och åka med henne. På grund av hennes handikapp så har hon väldigt svårt för att sitta själv, då får man helt enkelt hjälpa henne samtidigt som jag har världens bästa anledning till varför jag ska åka madrass.
I alla fall, att åka madrass var tydligen en jättehit! Hon skrattade och leendet gick helt från öra till öra. När vi kom hem så stannade mannen och de två äldre barnen ute medan jag och fislisa gick in för att ordna lunch. Som efterrätt på en underbar dag ute så fick de tre varm choklad med vispad grädde och det slank ned utan det minsta motstånd.

Det är såna här dagar som jag minns från min barndom och jag minns dem med värme. Det värmer så extra gott när man ser att barnen också uppskattar det så.

Snörök, isade bilrutor och Luleå Hockey

Oj sånn tur att jag inte postade mitt tidigare inlägg.
När jag vaknade imorse så var jag på ett toppenhumör och strax innan lunch så tvärvände det bara nedåt och jag kände hur jag fick ett alltmer irriterat humör. Utan att kunna specificera vad det var som gjorde att jag fick dåligt humör. Jag hade efter det tänkt skriva ett låååångt och klagade inlägg men kände att det var inte riktigt aktuellt då jag kanske egentligen inte var så arg…

Över till något roligt. Eller ja, mer äventyrligt.
Bonusdottern har upptäckt Luleå Hockey, till min stora glädje! Jag absolut älskar hockey och tyckte att det var hur roligt och bra som helst att även hon har intresse för dem. Hon har i flera veckors tid önskat sig och pratat massor om att få (eller spara) pengar till att kunna köpa sig något från deras souvenirshop. Även jag har gått och suktat länge efter saker därifrån. Så idag strax innan lunch satte jag mig i bilen för att fara dit och köpa något till henne. Samtidigt så var jag lite stressad då jag 2 ½ timme senare skulle på ett möte.
”Ingen fara”, tänkte jag, ”det går oftast på 40 min enkel väg, max 10 min på att handla och ca 40 min hem, jag hinner!”
Trodde jag. Det var hur mycket snörök som helst efter vägen, sikten var obefintlig. När jag äntligen kunde se lite så upptäckte jag att jag var på väg att köra in i rumpan på en plogbil. ”Lugn bara lugn, du hinner” (stressad stressad).
Lyckas tillslut få sikt så att jag kunde göra en omkörning. Massor med snörök på vägen upp men som tur var så var jag först i ledet. När jag är max 1000 meter från avfarten upp till Luleå så hamnar jag i en långa stillastående bilkön! Får då höra över radion att bärgningsarbetet skulle beräknas att ta ca 1 timme. ”Du skämtar med mig!”
Kände hur stressen började att bygga allt mer. Men den där timmen som de pratade om på radion visade sig lyckligtvis bara bli 10 min. Tog mig till shopen, köpte mössan till bonusdottern och satte mig i bilen igen. Inser även att jag kommer att hinna, inte med mycket, men jag skulle inte behöva köra som en blådåre.
När jag kommer i höjd med Måttsund så ser jag bilar som har stannat dels efter vägkanten och på busshållplatser. ”Märkligt tyckte jag”. Max 30 sekunder senare förstår jag varför. Hela framrutan isade igen! Jag tappade all sikt och såg ingenting alls. Det kom dessutom ingen avfart och ingen parkeringsficka eller busshållsplats på ca 5 min. ”Bara för att djävlas med mig och bara för att det är jag, så kommer jag ju att krocka nu”. Alltid utgå från det värsta, då kan det ju bara bli bättre eller hur?
Som tur var så lyckades fläkten skapa ett litet litet hål i isen så att jag såg någonting och när jag kom till Antnäs så svängde jag av och började skrapa rutan.

Som belöning för den hemska och stressande resan så blev bonusdottern så otroligt lycklig och glad för sin mössa och vägrar att ta av sig den. Det gjorde hela resan värd allt besvär.
PS. Jag hann även till mitt möte. DS.