You are currently browsing the monthly archive for september 2010.
Nej detta var verkligen inte min dag idag. En dag som gör att jag inte skulle ha klivit ur sängen.
Det är bara så märkligt att ens humör kan sväng så häftigt. Oftast är det bara dom små sakerna dessutom som gör att jag kan gå genom taket. Ska jag berätta en sånn sak, så ni förstår så extremt barnslig jag är?
Ungefär som den här gången:
Jag hade ställt min nästan fulla kaffekopp på byrån i hallen. Hängt upp nå kläder på galgarna, var precis på väg att ta min kaffekopp och gå ifrån hallen. Gissa vad som sker då?
Jo, mannen befinner sig samtidigt i hallen och vi krockar.
Det i sig är ju ingenting att reagera på, men det far ju kaffe överallt!
På allt som låg på byrån, papper, handskar, skräp, headset och allt annat skräp. Men framför allt, det kommer på tapeten!
Det var ungefär som att tapeten var i desperat behov av vätska, vilken vätska som helst. För den sög upp absolut allt, så nu är det fina fartränder på väggen.. Bruna fina kafferänder, på en ljusgrön tapet. Hur ska jag förklara bort det då?
Livets ljusa stunder..
Ja, det har vi alla många av, speciellt om man letar efter dom och försöker att undvika sånt som bara äter upp ens energi. Men av och till kan man inte fokusera helt och då börjar man tänka på allt negativa. Ingen är felfri.
Hur gör man då egentligen?
Jag hade tänkt skriva något annat men jag raderade allt och nu börjar vi på en ny kula. Vi pratar om något annat istället. Dock så vet jag inte vad.. Undra om jag kanske skulle visa en bild på det finaste jag har? Ska bara leta upp den också…
Återkommer!
Hehe, först måste jag ju börja med att skratta lite åt mig själv…
Alla har vi ju saker och ting (även människor) i våra liv som mer eller mindre irriterar oss. Kanske inte så lyckat, väldigt dumt i det avseendet att det tar en massa energi ifrån en också. I alla fulla fall, av och till så måste man ju uttrycka det också, det gör jag då under kategorin ”Irritationsmoment”. För jag hoppas verkligen att jag ska kunna hålla det vid moment och inte kontenuerligt, (haha undra om det där blev rätt?)
Hur får man bäst bort ett irritationsmoment då det är en person? Man vill ju liksom inte bara kasta ur sig vad man tänker och tycker. Någonstans har man förståndet att inte sjunka till den nivån och framförallt, jag vill inte såra någon på det sättet. Samtidigt så har jag sakta men rätt så säkert börjat förlora min respekt till den person och som läget är nu så har vi förmodligen inte mycket kontakt om ett litet tag. Inte mig emot direkt heller, men jag måste ändå befinna mig kringom denna människa, mer eller mindre och ibland kan jag gömma mig bakom andra och då går det bra. Men det finns några enstaka tillfällen då det inte går. Vad att göra?!
Sen har man en del personer i sitt liv som man söker förståelse för ens arga humör och vad sker? Jo det känns som att den personen går i försvar för den som man ogillar kraftigt. Gör inte situationen bättre på något sätt alls. Illa..
Jag måste nog växa upp..
Så var alla i familjen åter samlade hemma. Eller ja alla är vi inte, just nu saknas den minsta utav oss Amanda. För hon är hos sin pappa denna vecka. Egentligen har vi alla tre samtidigt men eftersom att vi nu har trängt in oss 2 vuxna och 3 barn i en två-rummare på 62 kvm, så går det bara inte att vara alla fem samtidigt. Detta är den bästa lösningen för tillfället och tursamt nog är detta inte permanent. Nu gäller det bara att hitta sig ett hus… Dom kommer ju som på beställning, eller?
Jag och bonusdottern sitter just nu bredvid varandra med varsin dator och gör våra läxor, hon gör dom iaf om jag gör det vettetusan. Jag sitter mest och försöker undvika det oundvikliga, flyr från blogg till blogg och lyssnar på en massa musik. Ingen större förebild just nu…
Nej kaffet åker ned i magen och läxor ska göras, jag återkommer med besked om hur det gick.
Herregud det är redan Tisdag. Dagarna bara flyr iväg när man har aktiviteter på dagarna. Det är förvisso bra, för jag längtar så himla mycket tills vi åker till Norge för att hälsa på mannens och bonusbarnens släktingar. Det är så gudomligt vackert där och jag vill aldrig åka hem därifrån. Vi har faktiskt kommit överens om att när mannen och jag har gått i pension så ska vi flytta dit, eller ja jag har tjatat mig till det. Men, det innebär att jag får vänta en sisådär typ 31 år. Vettetusan om jag har det tålamodet…
Ja, valet var ju i söndags och alla vet ju hur det gick. Tragiskt att folk tänker så olika och så illa om varandra. Men varje man för sig själv kanske? Jag håller iaf inte med, bara hoppas att vi har kommit till bättre insikt om 4 år.
Det är en spännande vecka som familjen har framför sig. Både idag, Torsdag och Fredag kommer det stora beslut att fattas och mer info kommer väl löpande då jag vet mer.
Annars så vet jag inte riktigt. Så nu ska jag göra klart mina läxor så jag är fri ikväll!
Vad att välja, studier (som verkligen måste bli gjorda) eller leka?
Undra om det egentligen ens behövs svaras på?
Klart är att studierna inte är ens i närheten så viktiga som ens egna dotter. Men tyvärr är dom ett nödvändigt ont och dom måste göras. Fast det är klart, jag kan alltid göra dom senare.
Det där med att göra saker och ting senare, är nog världshistoriens dummaste anledning att få slippa undan, för stunden. Bästa vore ju om man bara kunde komma hem, sätta på en kanna kaffe, ta fram the books from hell, göra klart det hemska och bara få bli klar. Men med småbarn hemma som kanske inte riktigt har hunnit ned i varv, hur ska man då hinna? Ingen är övermänsklig och kan sitta uppe hela natten och råplugga för att sen kunna skriva ett riktigt bra resultat dagen efter. Att behöva, eller ja måsta prioritera bort sin familj, om så bara för en liten stund är inte kul. Dom går alltid först, i allt!
Så, skolan och familjen är båda lika viktiga, kräver lika mycket tid av en, mer eller mindre. Båda sliter och drar i en och vad ska man då välja?
Söndag dag..
Vaknade redan kl 6 imorse, dock inte av dottern utan av en hemsk hosta som aldrig tycks vilja ge sig. Tog en halstablett som brukar rädda mig ifrån hostan men imorse var den nära på att rent ta mig. Av misstag så svalde jag den i en hostattack och det gjorde så hemskt ont att tvinga sig att svälja ned den.
När jag sen insåg att nu kan jag inte dra mig mera så klev familjen upp till frukostmys och en massa hosta från mamman i familjen. Så mycket för det myset va?
Jag har även hunnit vara så effektiv att jag har varit iväg och röstat! Gå och rösta, det är viktigt!
Nu är det inte många timmar kvar sen åker Amanda till sin pappa och det blir en hel vecka tills jag får vara med henne igen. Men, som tur är så kommer mannens barn i eftermiddag och vad jag längtar efter dom. Det ska bli så skönt att få ha dom igen.
Nej men ellers då? Inte mycket, måste plugga som en galning ikväll då jag har prov imorrn och jag ens öppnat boken än? Hehe, nej..
Så nu ska kaffe intas och någon sorts lunch och sen är det råplugga som gäller!
Så blev det tillslut lördag kväll. Inga större planer, annat än att vi väntar med spänning på besök. För nu ska det intas te och surr på högsta nivå! Ni vet, man laddar långt nedifrån tårna och väntar med spänning. Utan att ha krav, bara längtan efter sällskapet och vilket efterlängtat sällskap det är!
Mannen i huset har idag tagit stort ansvar på sig och i princip låtit mig bara få njuta av att…ja inte behöva göra en skvatt. Samvetet kom dock snabbt ifatt mig och därför tog jag tvätten med en bestämd men vänlig röst. Det är inget hotell, eller ja, jag ska inte tro det iaf. Han hjälp är så uppskattad. Efter besöket ikväll väntas en myskväll som jag också väntar starkt på.
Livet är ljuvligt.
Presentation av kvinnan bakom orden kan vara på sin plats.
Jag heter Lina, är snart 24 år (fyller i slutet av oktober). Studerande mamma på heltid som har ca 3 månader kvar att studera på folkhögskola innan jag äntligen blir klar med mitt gymnasium. Har efter det en slags plan om att börja på universitet där jag då vill utbilda mig till antingen sjuksköterska eller så funderar jag även på att utbilda mig till speciallärare. Båda yrkena är rätt så breda som arbetsplatser så att få omväxling i sitt jobb ska väl inte vara helt svårt heller. Det enda som jag verkligen vet, det är att jag vill arbeta med människor.
Jag har även en dotter på snart 3 år (julaftonsflicka). Det är en tjej som är väldigt framåt, med stor drivkraft att få lära sig nya saker hela tiden. Tempramentet är väl kanske inte det bästa, men på något sätt så är det som att jag känner igen hennes temprament hos någon annan. (Ja, jag är den skyldige). Social, mysig och världens finaste tös, hennes namn är Amanda. Som för övrigt betyder ”värd att älska”.
Jag är sambo med mannen i mitt liv, och hans underbara fina barn. Dottern är 10 år och sonen är 6 ½, dom där 6 månaderna är viktiga. Livet tuffar på och varje dag så fyller barnen det med många fina ljusa stunder.
Puh!
Välkommen till världen min nya blogg. Du var ett himla arbete att fixa i ordning, men det var värt det. Du blev så fin så. Jag är nöjd. Skrivlusten flödar för tillfället och vi får väl hoppas att detta håller sig.
Livets ljusa stunder 