Hoppelihopp

Jag borde verkligen inte sitta här och skriva ett inlägg. Nej, jag borde sitta och skriva på ett arbete som ska in nästa vecka, läsa lite och påbörja mitt fördjupande arbete. Men för att jag är så väldigt snäll och för att jag längtar så hemskt mycket efter posten så skriver jag ändå. (Jag vet, kassa ursäkter men jag köper dem)

Idag var första dagen på väldigt länge som jag var tvungen att väcka Amanda på morgonen. Jag vet med erfarenhet att det har att göra med Botoxen. Jag ska fixa ett annat inlägg där jag ska beskriva vad som sker med henne när hon får botox och vilken effekt hon får, annat än att hon slipper smärta.

Ja så detta med posten då. Jag har nu beställt från babyshop.se och jag längtar så mycket efter kläderna och väskan som jag har köpt till Amanda. Varje vecka som hon ska på dagis (jag vet, det heter förskola men vi gillar ordet dagis), så är det en del som ska med på dagis och det är ju inte så kul att ta det i en plastpåse men nu ska hon få en egen väska.

Det var något mer som jag skulle skriva, men det föll bort.

PS. Jag har stora problem med att jag envisas med att tala en del norska ord och det blir ”värre” för varje vecka. Det problemet uppstår även då jag ska skriva. Så kanske att jag skulle skriva ett kortare inlägg på norsk, för att kolla hur jag klarar av det?

 

Botox

Så var den Botox-injektion över.
Jag är så less att vara på sjukhus! Nästan varje vecka måste Amanda iväg på sjukhuset eller på något annat. Om jag är less, så undrar jag ju hur less är Amanda? Men jag vet inte, hon verkar inte vara så besvärad av alla besök och möten som hon har. Kanske för att hon är så van allt detta?
Jag blir samtidigt väldigt stolt och imponerad av henne. Det är aldrig några klagomål ifrån henne. Inga tårar eller att hon tjurar. För det är nämligen så att varje gång hon ska iväg på något så berättar jag det för henne innan vi ska åka iväg så att hon vet vad som väntar.

Ja då är vi inne på tredje dagen som rökfria och idag är det tungt! Jag kan nästan inte tänka på annat. Så jag försöker att sysselsätta mig med annat hela tiden. Men det är svårt, så idag har jag väldigt hög förbrukning på nikotintuggummi.
Nej nu kan jag inte sitta här mera, jag måste hitta på något!

Jag vann!

Vet ni vad?
Jag vann ett av presentkorten hos babyshop.se!
Det är ju helt underbart, jag har aldrig någonsin vunnit i en sånn tävling. Så nu blir det att gå sida upp och sida ned för att hitta kläder som barnen behöver. Jippie!

Dag 2

Ja så har vi kommit till dag 2. Inga cigg än så länge.
Däremot märker jag redan skillnad (förutom på mitt humör).
Jag känner redan av att mitt luktsinne har blivit bättre, även om man som rökare vet att man luktar fimpburk och allt annat äckel som finns så är det först när man har slutat som det verkligen går upp för en. Jag har alltid haft en specifik jacka på mig då jag har gått ut för att röka (hemma alltså), nu i morse när jag passerade den så trodde jag att det var pappersbruket i staden som hade flyttat in i jackan. Fy och usch, den luktar skunk!

Nu ska jag hugga tag i skolan och göra massor idag, eftersom att Amanda ska få botox imorgon och då försvinner som hela den dagen med skolan.

”P” är tillbaka och annat…

Idag har jag varit och simmat för första gången på, ja alldeles för länge. Det var helt underbart att få vara för sig själv och bara vara. Jag är i extremt dålig form men efter några veckor på badhuset och lite annat så lär det väl vändas också. Hur som haver, efter att ha simmat och förhoppningsvis förbränt en eller två kalorier så var mitt röksug så otroligt långt borta. Det är snart 24 timmar sen jag rökte den sista ciggen och jag har fortfarande inte rökt en enda en. Stig har även han varit otroligt duktig och inte rökt en enda cigg.

Jag gillar detta projekt och för att vara ärlig (och väldigt ”osvensk”), jag är förbannat stolt över mig själv!

Utan ”P”, nästan..

Detta går ju bättre än vad jag någonsin kunde hoppas på.
(Jag måste verkligen undvika ”p”, annars så trycker jag sönder tangentbordet.)
Det är klart att jag  verkligen vill ha en cigg, men istället för att ge efter så dricker jag ett glas kaffe. Fast jag märkte att mitt humör inte var så stabilt tidigare. Då var jag dessutom helt ensam hemma just då. Därför var jag verkligen tvungen att komma runt det bekymret.
(Jag ber fortfarande om förståelse för mina konstiga menningar då jag måste bygga om dem eftersom att en viss bokstav inte vill vara med längre)
Eftersom att vädret är helt underbart så blev det en gåtur i snabb takt och volía, så försvann det irriterade. Det är jag väldigt glad för.

Detta är ju fullt av förtvivlan.. Jag kan inte skriva normalt mer. Förlåt!

 

Det kryper i kroppen..

Nu är jag riktigt nära att röka en cigarett. Jag vägrar, jag ska inte röka. Dessutom har jag hört att Stig tydligen har ögonen på sig på jobbet ifall han skulle gå ut och röka. Vet ni, att det är jag otroligt tacksam för. Så länge han kan låta bli att röka så blir jag lika tjurig som vilket barn som helst och jag vägrar låta han ”vinna”. Jag ska bara klara av detta!
Så ikväll är min plan att fara och simma lite. Skonsamt och snällt mot kroppen.
Mer kaffe!

Nikotinbegär

Jajemänsan, jag är fullt medveten om att det är den 1:a Mars idag. Det innebär att jag och Stig ska vara rökfria från och med idag. Det är vi också, än så länge. Jag har bestämt mig för att jag måste nog tugga nikotintuggummi när röksuget blir som värst. I alla fall de första dagarna, sen är planen att även dem ska bort.
Det var så otroligt skönt att vakna i morse och veta om att jag får inte röka idag. Så nu hoppas vi på det bästa.

Vet ni vad som kom väldigt lägligt? Ja min dator håller på att tacka för sig och det är med besked. Varken ”A” eller ”P” fungerar särskilt bra längre. ”A” är dock bättre än den andra (jag tänker inte ens skriva ut den bokstaven) för den hakar fast och är så trög att trycka ned. (Märker ni mitt fina humör nu? Dags för nikotintuggmmi!)

 

Korten från projektet

Nu ska ni få en liten tjuvtitt på Sunnivas rum. Som sagt, det är inte helt klart och när rummet är helt klart så ska ni naturligtvis få se det också.

Före:

Efter:

Bara så ni vet, jag kan absolut inte ta kort och tapeten är inte alls så ”kall” som den ser ut att vara på korten. Men nu har ni fått en tjuvtitt i alla fall.

Till min kära våg..

Jag vet att det är väldigt länge sen vi sågs sist.
Men du kan verkligen vara så himla jobbig ibland. Du är en sådan sak som man antingen hatar eller älskar. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska tycka om dig så då sållade jag helt enkelt bort dig. Men det känns nu som att du åter igen kommer att bli en viktig del för mig och jag vill gärna ha dig i mitt liv. Men jag har samtidigt en stark önskan om att du ska vara snäll med mig. Så lovar jag att inte lämna dig utanför något mer.
Vi har verkligen haft våra fina stunder tillsammans, men så hade jag tydligen många fler mycket finare (och osundare) stunder med andra som t ex, pizzan, hamburgare för att inte tala om all läsk som jag har umgåtts nära med.
Jag vet, de är inte riktigt dina polare och jag kunde som inte kombinera er alla i mitt liv samtidigt. Men jag har nu kommit fram till att du är viktigare och mer på min ”sida” och jag önskar verkligen att vi två kan ta upp kontakten igen.
Minns du alla gånger då jag har lämnat dig en aning mer chockad och kanske lite mer sårad än innan jag kom till dig? Ja det var helt enkelt för att jag var inte beredd för din ärlighet. Men jag känner att mina förra polare (pizzan, hamburgaren och läsken) lurade mig och jag tappade som glöden, viljan och orken. Det är bara du som kan guida mig rätt igen.

Med varm och kärleksfulla (hoppas jag) hälsningar, din Lina.